Misstag. Hjärtat hoppar över att slag, det flimrar för ögonen och den metaliska smaken i munnen tycks lika klar som då. Misstag. Endast brottstycken ur en suddig film spelas om och om för dina ögon. Det är overkligt men ändå så påträngande tydligt. Misstag.
Du förbannar den dagen, det beslutet, och alla följder det fått. Du är maktlös inför andras granskande ögon och känslan av att inte vara den samma för dem är förlamande. Misstag.
Sakta förlorar du greppet när du inser att livet aldrig kommer bli sig likt igen. Du famlar efter trådar men väven som höll på att ta form löser sakta upp sig utan räddning. Endast ditt eget förlåtande återstår.
Misstag. Så förbjudet. Så fel. Så mänskligt.
söndag 29 november 2009
Första advent
Då var tentan avklarad. Tror och hoppas att det gick bra, annars är detta jordens mest firade omtenta! Hade supertrevlig tentafest med goa tjejer. Middag, givande snack, goda drinkar. Varför har vi inte gjort det tidigare? Göra om är ett klart måste!
Lördagen var en märklig dag. Solen gick upp och solen gick ner. Uttömd på energi men fylld av en nyfödd nyfikenhet. Ibland blir man positivt överraskad.
Idag. Söndag. Första advent. En ljusstake har kommit på plats i fönstret och den lilla halmgrisen jag fått av mamma tittar uppkäftigt på mig från sin plats på golvet. Ingen snö. Ensam. Julmys verkar långt borta.
Lördagen var en märklig dag. Solen gick upp och solen gick ner. Uttömd på energi men fylld av en nyfödd nyfikenhet. Ibland blir man positivt överraskad.
Idag. Söndag. Första advent. En ljusstake har kommit på plats i fönstret och den lilla halmgrisen jag fått av mamma tittar uppkäftigt på mig från sin plats på golvet. Ingen snö. Ensam. Julmys verkar långt borta.
söndag 22 november 2009
Framtid = ?
Det slog mig att det nu är endast 6 månader kvar av min tid som universitetsstudent. Jag är förväntansfull och totalt skräckslagen på samma gång. Hitills har man varit väldigt fokuserad på att klara nästa tenta, göra bra från sig på praktiken osv. Nu kommer dessutom tankarna kring examensarbetet och hur tusan man ska klara av det. Och lite längre fram, tanken på jobb. Å ena sidan; hur fan ska nån vilja anställa mig, jag kan ju ingenting(????). Å andra sidan; jag är fan bra, hur ska jag kunna välja var jag vill jobba??
Studietidens slut innebär också att jag måste flytta. Samma sak där; blandade känslor. Dels för att jag trivs i min lilla lya, men framför allt för att det är en jävla djungel på bostadsfronten i denna stan. Kommer man ens hitta nått?? Men samtidigt: fy fan vad skönt det kommer bli med kylskåp som rymmer mer än två mjölkpaket, varmvatten som räcker längre än 5 minuter och att slippa äta där man sover där man pluggar där man ser på tv!
Det är ovisst just nu. Och på nått sätt gillar jag det.
Studietidens slut innebär också att jag måste flytta. Samma sak där; blandade känslor. Dels för att jag trivs i min lilla lya, men framför allt för att det är en jävla djungel på bostadsfronten i denna stan. Kommer man ens hitta nått?? Men samtidigt: fy fan vad skönt det kommer bli med kylskåp som rymmer mer än två mjölkpaket, varmvatten som räcker längre än 5 minuter och att slippa äta där man sover där man pluggar där man ser på tv!
Det är ovisst just nu. Och på nått sätt gillar jag det.
måndag 16 november 2009
Tack för mina vänner!
Jag är så otroligt glad för mina vänner.
Monika, du är underbar! Att helt slumpmässigt hitta en vän som du, det är stort!
Lina, dig kan man alltid lita på!
Sofie, bättre prata-av-sig-plank får man leta efter!
Anna, även fast du inte är här så finns du ändå alltid där!
Tack för att ni finns!
Monika, du är underbar! Att helt slumpmässigt hitta en vän som du, det är stort!
Lina, dig kan man alltid lita på!
Sofie, bättre prata-av-sig-plank får man leta efter!
Anna, även fast du inte är här så finns du ändå alltid där!
Tack för att ni finns!
måndag 26 oktober 2009
Vardagsmorgon
Vardagsmorgon. Den metalliskt ekande signalen från väckarklockan skär in i den värld där du trivs bäst, och tvingar dig till medvetande. Hårda, allt för skarpa konturer i speglen ger dig tillbaka den tunna hinna av självförakt du lyckats skaka av dig under natten. Ett försök till optimism, och sedan drar du på den fasad du blivit vän med, den som alla känner som du.
Sedan börjar dagen. Ett spel, en illusion av lycka. En fantasi om jagets inbillade betydande för omvärlden. Ett måste för att du ska orka. Sysslor för att hålla tankarna i schack. En blick ut genom fönstret, svenskt väder som får dig att må illa. Snöslasket omsluter världen i en grå sörja, som hjärnsubstansen som rinner ur en deformerad skalle.
Kväll. Timmarna har gått och du kan återvända hem på stelfrusna tår. Fasaden hänger du av i farstun likt en yllekappa tung av fukt. Nu finns inget som kan hindra dig, naken möter du din värsta fiende; dig själv. Efter kampen flyr du tacksamt mot det lena, svarta välbefinandet. Sömnen
Sedan börjar dagen. Ett spel, en illusion av lycka. En fantasi om jagets inbillade betydande för omvärlden. Ett måste för att du ska orka. Sysslor för att hålla tankarna i schack. En blick ut genom fönstret, svenskt väder som får dig att må illa. Snöslasket omsluter världen i en grå sörja, som hjärnsubstansen som rinner ur en deformerad skalle.
Kväll. Timmarna har gått och du kan återvända hem på stelfrusna tår. Fasaden hänger du av i farstun likt en yllekappa tung av fukt. Nu finns inget som kan hindra dig, naken möter du din värsta fiende; dig själv. Efter kampen flyr du tacksamt mot det lena, svarta välbefinandet. Sömnen
onsdag 21 oktober 2009
Varför strävar vi mot ett ideal som inte finns?
För nån vecka sen var det rabalder på löpsedlarna om att den svenskättade modellen Filippa Hamillton blivit sparkad av Ralph Lauren pga att hon är för fet. Samtidigt florerade bilder på den överretusherade modellen där hennes midja är smalare än hennes huvud.
- Vi har insett att vi är ansvariga för att, genom bristfällig framställning och retuschering, ge en förvriden bild av en kvinnas kropp, sa man då i ett pressmeddelande.
Fine tänkte jag, när man sitter och stirrar på en bild länge är det lätt att tappa perspektiven. Säkert var det någon som fick på pälsen och en fot i arslet för det misstaget. Hurvida Filippa blivit sparkad pga sin fethet vet jag inte, men det lär ju inte vara första gången det händer i den industrin. Hur man nu kan va för fet med ett BMI på 17...
Men idag sitter jag här och blir förbannad! Nu har det nämligen dykt upp en till bild. Detta var alltså inget misstag. Man har medvetet retucherat dessa bilder så hårt att kvinnorna, om man tänker efter, ser helt vanställda ut. Eller inte ens vanställda. Det är inte fysiskt möjligt att se ut sådär.
Jag säger inte att det är rätt, men jag kan ändå förstå varför idealet vi har i dagens samhälle är supersmal. Och jag förstår att varje modeskapare vill visa sina kläder på ideala kvinnor. Men att förvränga bilder till något som inte går att uppnå, att sträva efter något onaturligt. Det förstår jag inte.
Överhuvudtaget så tror jag folk inte ens tänker på hur pass retucherade de stora reklampelarna är. Den där perfekta hyn, de långa benen, de raka vita tänderna... Så lätt att fixa med ett par knapptryck. Och där ute finns människor som ser dessa bilder som sanningen. Hell, jag gör det också. När jag står där och väntar på tunnelbanan och ser hur den där sammetshyn skiner hånfullt mot mig och jag tänker på mina blemmor är det lätt att önska att man såg ut så.
Men ingen gör ju det. Varför strävar vi mot ett ideal som inte finns?
Filippa Hamillton
Valentina Zelyaeva
Det gör mig förbannad att det finns folk som överhuvudtaget har mage att publicera en sån här bild. Kan någon tala om för Ralph att med sådana höfter vore vi en utdöd art!?
- Vi har insett att vi är ansvariga för att, genom bristfällig framställning och retuschering, ge en förvriden bild av en kvinnas kropp, sa man då i ett pressmeddelande.
Fine tänkte jag, när man sitter och stirrar på en bild länge är det lätt att tappa perspektiven. Säkert var det någon som fick på pälsen och en fot i arslet för det misstaget. Hurvida Filippa blivit sparkad pga sin fethet vet jag inte, men det lär ju inte vara första gången det händer i den industrin. Hur man nu kan va för fet med ett BMI på 17...
Men idag sitter jag här och blir förbannad! Nu har det nämligen dykt upp en till bild. Detta var alltså inget misstag. Man har medvetet retucherat dessa bilder så hårt att kvinnorna, om man tänker efter, ser helt vanställda ut. Eller inte ens vanställda. Det är inte fysiskt möjligt att se ut sådär.
Jag säger inte att det är rätt, men jag kan ändå förstå varför idealet vi har i dagens samhälle är supersmal. Och jag förstår att varje modeskapare vill visa sina kläder på ideala kvinnor. Men att förvränga bilder till något som inte går att uppnå, att sträva efter något onaturligt. Det förstår jag inte.
Överhuvudtaget så tror jag folk inte ens tänker på hur pass retucherade de stora reklampelarna är. Den där perfekta hyn, de långa benen, de raka vita tänderna... Så lätt att fixa med ett par knapptryck. Och där ute finns människor som ser dessa bilder som sanningen. Hell, jag gör det också. När jag står där och väntar på tunnelbanan och ser hur den där sammetshyn skiner hånfullt mot mig och jag tänker på mina blemmor är det lätt att önska att man såg ut så.
Men ingen gör ju det. Varför strävar vi mot ett ideal som inte finns?
Filippa Hamillton
Valentina Zelyaeva
Det gör mig förbannad att det finns folk som överhuvudtaget har mage att publicera en sån här bild. Kan någon tala om för Ralph att med sådana höfter vore vi en utdöd art!?
måndag 19 oktober 2009
söndag 18 oktober 2009
Tomhet
Nu har jag inte skrivit på länge. Och ärligt talat har jag inget att skriva om nu heller. Eller ja, egentligen massor, men det är inte för era öron. Eller ögon. Vissa saker är helt enkelt för peronliga för att fläkas ut offentligt.
Sorg, tomhet, gränslös saknad och en outtömlig ström av tårar. Så har de senaste veckorna sett ut. Vad som än händer så kommer det alltid att vara Du...
Sorg, tomhet, gränslös saknad och en outtömlig ström av tårar. Så har de senaste veckorna sett ut. Vad som än händer så kommer det alltid att vara Du...
söndag 11 oktober 2009
Credence
Deserted again.
You speak to me through the shadows.
Walking in closed rooms, using cold words.
Captured by the night.
The yearning escapes from my embrace.
Strange silhouettes whisper your thoughts, scream your sadness.
And they all turned away, unable to face more of this death.
Credence in my word.
Written in dust, tainted by memories.
I confess my hope, recognize my loneliness.
Your laughter weeps the truth.
Push me into the corner.
Confirming the epitaph of my soul
and displaying the once unknown Karma.
'Credence' by Opeth
Önskar att saker kunde vara som förr...
">
You speak to me through the shadows.
Walking in closed rooms, using cold words.
Captured by the night.
The yearning escapes from my embrace.
Strange silhouettes whisper your thoughts, scream your sadness.
And they all turned away, unable to face more of this death.
Credence in my word.
Written in dust, tainted by memories.
I confess my hope, recognize my loneliness.
Your laughter weeps the truth.
Push me into the corner.
Confirming the epitaph of my soul
and displaying the once unknown Karma.
'Credence' by Opeth
Önskar att saker kunde vara som förr...
">
fredag 2 oktober 2009
Somedays
Somedays aren’t yours at all
They come and go as if they’re someone elses days
They come and leave you behind some elses face
And it’s harsher than yours
And colder than yours
They come in all quiet sweep up and then they leave
And you don’t hear a single floor board creak
They’re so much stronger than the friends you try to keep
by your side
Regina Spector
They come and go as if they’re someone elses days
They come and leave you behind some elses face
And it’s harsher than yours
And colder than yours
They come in all quiet sweep up and then they leave
And you don’t hear a single floor board creak
They’re so much stronger than the friends you try to keep
by your side
Regina Spector
torsdag 1 oktober 2009
onsdag 30 september 2009
Tears and rain
I guess it’s time I run far, far away: find comfort in pain.
All pleasure’s the same: it just keeps me from trouble.
Hides my true shape, like Dorian Gray.
I’ve heard what they say, but I’m not here for trouble.
It’s more than just words: it’s just tears and rain.
James Blunt
All pleasure’s the same: it just keeps me from trouble.
Hides my true shape, like Dorian Gray.
I’ve heard what they say, but I’m not here for trouble.
It’s more than just words: it’s just tears and rain.
James Blunt
tisdag 29 september 2009
En fin dag
Vaknade tidigt trots att jag hade sovmorgon. Spisreparatörerna skulle komma idag och då kan man ju inte ligga i sängen. Efter frukost sprang jag en runda i Nackaskogen i det vackra höstvädret. Dagisbarnen satt i en ring i sina gula reflexvästar och fick lära sig om svampar. Alkisgubben satt som vanligt på bron med några folköl och stank brygeri. De hurtiga pensionärerna med sina hundar var där, och de målbrottsskrålande högstadiegrabbarna under sin gympalektion likaså. Allt var som det brukar.
Radionuklider, SPECT, gammastrålning, PET/CT, scint, MRI... Kan man hjälpa att man är pepp på nuklearmedicinkursen??
Tror ni reparatörerna kom? Nä!
Godnatt gott folk
">
Radionuklider, SPECT, gammastrålning, PET/CT, scint, MRI... Kan man hjälpa att man är pepp på nuklearmedicinkursen??
Tror ni reparatörerna kom? Nä!
Godnatt gott folk
">
måndag 28 september 2009
Till Anna
Daterat: Måndagen den 7:e september 2009 kl 19:01
Jag har sagt det så många gånger förr, men Anna, Stockholm är inte det samma utan dig!
Det är så påtagligt när du är här hur mycket jag saknar dig när du inte är det. Saknar de djupa diskussionerna, alla skratt och alla pinsamheter som bara känns okej inför dig. Jag saknar våra galna utekvällar, våra kaffestunder och långa dagar av plugg. Saknar knäppa promenader på stan, filmkollandet och stunder av tystnad som aldrig känns obekväma.
Härom dagen gjorde jag det igen; ett blondt huvud som sticker upp i folkmassan, och under en millisekund tänker jag: där är hon! Det blir som extra tungt då att sätta sig på föreläsningen. Med mina skånska ’ja’ försöker jag hålla dig närvarande, tills du kommer hit igen :)
Jag har sagt det så många gånger förr, men Anna, Stockholm är inte det samma utan dig!
Det är så påtagligt när du är här hur mycket jag saknar dig när du inte är det. Saknar de djupa diskussionerna, alla skratt och alla pinsamheter som bara känns okej inför dig. Jag saknar våra galna utekvällar, våra kaffestunder och långa dagar av plugg. Saknar knäppa promenader på stan, filmkollandet och stunder av tystnad som aldrig känns obekväma.
Härom dagen gjorde jag det igen; ett blondt huvud som sticker upp i folkmassan, och under en millisekund tänker jag: där är hon! Det blir som extra tungt då att sätta sig på föreläsningen. Med mina skånska ’ja’ försöker jag hålla dig närvarande, tills du kommer hit igen :)
söndag 27 september 2009
To the 20's and back
Jösses, vilken helg! Vilken tidsresa! Vilken fest!!
Vår tidsmaskin - Swebuss Express - avgick 8.05 igår morse. Fyra och en halv timmar senare befinner vi oss i Gränna, dock med 2000-talet fortfarande närvarande. Förvandlingen sker långsamt. Först när vi når Visingsö Bygdegård, och efter ett klädbyte ala Clark Kent stiger vi in i 1920-talet till fullo. Tidsresan har gjorts av ett 50-tal andra personer också. Några välkända ansikten, andra totala främlingar. Temat är genomgående taget på största allvar; fransklänningar, fjädrar, vita hängslen, Al Capone-hattar, cigarrer. Alla är där för att fira att vår vän Mysan fyllt systemet. Prohibition ends at last!!
En underbar middag avnjöts till tonerna av 20-talets swing och glada skratt. Diverse tal och spex för födelsedagsbarnet utfördes. En suverän fest! Mysan och Ida, ni kan era saker! Grattis igen Mysan.
Efter tolvslaget måste vi dock lämna festen. Med en 'Visings-Island Istea' för mycket bar det av på vingliga hjul tillbaka mot 2009 års Gränna, för några timmars sömn. Klockan sju idag ringde nämligen klockan. Dags för avfärd tillbaka till Stockholm. Detta är nämligen samma helg som Jens måste flytta. I tell you what.. Bära flyttkartonger är ingen höjdare att göra bakis. Men lägenheten är superfin. Det blir bra.
Bilder på festligheterna lär dyka upp på facebook, dock inte från mig för jag hade ingen kamera med.
Sova igen några timmar ska jag nu. Natti
Vår tidsmaskin - Swebuss Express - avgick 8.05 igår morse. Fyra och en halv timmar senare befinner vi oss i Gränna, dock med 2000-talet fortfarande närvarande. Förvandlingen sker långsamt. Först när vi når Visingsö Bygdegård, och efter ett klädbyte ala Clark Kent stiger vi in i 1920-talet till fullo. Tidsresan har gjorts av ett 50-tal andra personer också. Några välkända ansikten, andra totala främlingar. Temat är genomgående taget på största allvar; fransklänningar, fjädrar, vita hängslen, Al Capone-hattar, cigarrer. Alla är där för att fira att vår vän Mysan fyllt systemet. Prohibition ends at last!!
En underbar middag avnjöts till tonerna av 20-talets swing och glada skratt. Diverse tal och spex för födelsedagsbarnet utfördes. En suverän fest! Mysan och Ida, ni kan era saker! Grattis igen Mysan.
Efter tolvslaget måste vi dock lämna festen. Med en 'Visings-Island Istea' för mycket bar det av på vingliga hjul tillbaka mot 2009 års Gränna, för några timmars sömn. Klockan sju idag ringde nämligen klockan. Dags för avfärd tillbaka till Stockholm. Detta är nämligen samma helg som Jens måste flytta. I tell you what.. Bära flyttkartonger är ingen höjdare att göra bakis. Men lägenheten är superfin. Det blir bra.
Bilder på festligheterna lär dyka upp på facebook, dock inte från mig för jag hade ingen kamera med.
Sova igen några timmar ska jag nu. Natti
fredag 25 september 2009
Och såhär lät det igår
"Efter-seminarie-fest"
Mentalt retarderad?
'Lisa', jag kan inte suuuuuga!!
Flegmatisk?
Skjut inte brevbäraren!!!
Tacos och vin. Diverse under-bälter-ämnen avhandlade. Mer vin. Sällskapsspel och Singstar. Vilken supertorsdag!!
I love thos chicks!
Your cruel device
Your blood, like ice
One look could kill
My pain, your thrill
I want to love you but I better not touch
I want to hold you but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much
I want to taste you but your lips are venomous poison
Youre poison running through my veins
Youre poison,
I dont want to break these chains
På repeat in my brain. SINGSTAR IS THE SHIT!!!!
Mentalt retarderad?
'Lisa', jag kan inte suuuuuga!!
Flegmatisk?
Skjut inte brevbäraren!!!
Tacos och vin. Diverse under-bälter-ämnen avhandlade. Mer vin. Sällskapsspel och Singstar. Vilken supertorsdag!!
I love thos chicks!
Your cruel device
Your blood, like ice
One look could kill
My pain, your thrill
I want to love you but I better not touch
I want to hold you but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much
I want to taste you but your lips are venomous poison
Youre poison running through my veins
Youre poison,
I dont want to break these chains
På repeat in my brain. SINGSTAR IS THE SHIT!!!!
I tisdags lät det såhär
"Håll dina fördommar för dig själv, kärring!"
Fruktansvärt oproduktiv dag. Jag skulle ha pluggat, men det gick inget vidare. Istället hittar jag på alla möjliga ursäkter. Jag har till och med dammsugit. Jag menar... jag måste vara knäpp!!
Väntar med spänning på mail. Ja, jag har mailat till kattakuten. Och de ska titta ut en liten kisse till mig. Åh vad jag saknar en liten hårboll som kryper upp i ens knä om kvällen! Hoppas hoppas det funkar!
Igår spenderades två timmar i skolan, med en föreläsning som gav mer bu än bä. Föreläsningen handlade om kommunikation. Mellan människor i allmänhet och mellan vårdpersonal och patienter i synnerhet. Vid ett tillfälle visade föreläsaren en bild för oss. Bilden föreställde en läkare, en pensionär, en invandrarkvinna och en byggarbetare. Så sa hon: ’Här kan det bli problem i kommunikationen mellan läkare och de olika patientgrupperna. Eftersom läkaren ofta har en bakgrund med föräldrar som också är akademiker, så pratar denna ett helt annat språk än de övriga’. När hon sen sa att barn till arbetare har sämre ordföråd än barn till akademiker, ja då höll jag på att explodera.
För det första, alla som går på universitet har INTE föräldrar som också gjort det. För det andra, det är läkarens skyldighet att prata så att patienten förstår. Det är oftast inget problem. Det är i vissa fall, där läkaren helt enkelt är ett jävla rötägg som detta inte fungerar. För det tredje, mitt ordföråd är minst lika bra, om inte bättre än många av dessa pompösa brats som glider med på en räkmacka bara för pappa är läkare. Detta till trots att mina föräldrar är simpla bönder och grovarbetare med endast grundskolan i bagaget.
Man blir mörkrädd att personer som är universitetslärare faktiskt har såna fördomar. Tur man har vett att inte tro blint på folks ord.
Sedan fick jag iallfall lugna ner nerverna med lunch tillsammans med Lina och Sofie. Sofie och jag gick på stan, provade femtioelva par skor och fikade i timmar. Så skönt med vettiga människor att prata av sig med! Tack vänner!
Fruktansvärt oproduktiv dag. Jag skulle ha pluggat, men det gick inget vidare. Istället hittar jag på alla möjliga ursäkter. Jag har till och med dammsugit. Jag menar... jag måste vara knäpp!!
Väntar med spänning på mail. Ja, jag har mailat till kattakuten. Och de ska titta ut en liten kisse till mig. Åh vad jag saknar en liten hårboll som kryper upp i ens knä om kvällen! Hoppas hoppas det funkar!
Igår spenderades två timmar i skolan, med en föreläsning som gav mer bu än bä. Föreläsningen handlade om kommunikation. Mellan människor i allmänhet och mellan vårdpersonal och patienter i synnerhet. Vid ett tillfälle visade föreläsaren en bild för oss. Bilden föreställde en läkare, en pensionär, en invandrarkvinna och en byggarbetare. Så sa hon: ’Här kan det bli problem i kommunikationen mellan läkare och de olika patientgrupperna. Eftersom läkaren ofta har en bakgrund med föräldrar som också är akademiker, så pratar denna ett helt annat språk än de övriga’. När hon sen sa att barn till arbetare har sämre ordföråd än barn till akademiker, ja då höll jag på att explodera.
För det första, alla som går på universitet har INTE föräldrar som också gjort det. För det andra, det är läkarens skyldighet att prata så att patienten förstår. Det är oftast inget problem. Det är i vissa fall, där läkaren helt enkelt är ett jävla rötägg som detta inte fungerar. För det tredje, mitt ordföråd är minst lika bra, om inte bättre än många av dessa pompösa brats som glider med på en räkmacka bara för pappa är läkare. Detta till trots att mina föräldrar är simpla bönder och grovarbetare med endast grundskolan i bagaget.
Man blir mörkrädd att personer som är universitetslärare faktiskt har såna fördomar. Tur man har vett att inte tro blint på folks ord.
Sedan fick jag iallfall lugna ner nerverna med lunch tillsammans med Lina och Sofie. Sofie och jag gick på stan, provade femtioelva par skor och fikade i timmar. Så skönt med vettiga människor att prata av sig med! Tack vänner!
Ett val
Nu har jag änligen, efter mycket funderande startat en blogg. Det kan tyckas konstigt med det var inget lätt beslut. Att veta att folk läser är på ett sätt en kick, och det jag egentligen vill. Men samtidigt skapar det prestationsångest och en liten rädsla bosätter sig i mitt bröst.
Rädsla för att folk ska uppfatta mina texter som knäppa. För det är inte alltid i dagboksform jag skriver. Texterna kan uppdaga sig som dikter, små mörka historier ur min hjärna eller uppslupna berättelser om helgens fester. Det tenderar att göra folk förvirrade över vad som är sant och inte. Ni får helt enkelt använda era geniknölar och försöka sålla i allt pretantiöst svammel. Mitt liv är egentligen ganska ointressant. Jag skriver för min egen skull och det som vill komma ut får göra det.
Så enjoy. Eller förvånas. Eller hånskratta. Jag struntar i vilket, så länge jag slipper veta.
Rädsla för att folk ska uppfatta mina texter som knäppa. För det är inte alltid i dagboksform jag skriver. Texterna kan uppdaga sig som dikter, små mörka historier ur min hjärna eller uppslupna berättelser om helgens fester. Det tenderar att göra folk förvirrade över vad som är sant och inte. Ni får helt enkelt använda era geniknölar och försöka sålla i allt pretantiöst svammel. Mitt liv är egentligen ganska ointressant. Jag skriver för min egen skull och det som vill komma ut får göra det.
Så enjoy. Eller förvånas. Eller hånskratta. Jag struntar i vilket, så länge jag slipper veta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
