söndag 31 januari 2010

En bra vecka

I måndags startade vi ny kurs. Statistik. Känns ovant med föreläsningar, det var ju så länge sen nu. Och ämnet är helt annorlunda mot vad vi är vana vid. Det krävs helt andra pluggmetoder och andra tankesätt, och även om jag läst mycket matematik på gymnasiet så är det ändå 6 år sedan. Man är ringrostig!! Vi har alla kämpat med att hålla fokus och följa röda tråden, så på eftermiddagarna har jag ramlat hem helt slut av allt tänkande. Jag tror att sviterna efter de senaste veckornas sjukdomar och annat har bidragit till tröttheten.

Mitt i allt plugg har jag också haft mycket tid med mina favoriter. Sofie och Lina i början av veckan, och i torsdags fick vi även tillskott av min polski-doktor Anna! En glad överraskning! Vi har fikat, snackat skit och annat viktigt, shoppat, lagat god mat, blandat giftiga drinkar och framförallt skrattat!

"Man kan ha den i munnen utan att suga"
"Vem fan är måtta, och varför ska jag dricka med honom??"
"Jalla jalla, vodka till alla (helst polsk)"
"Den blir inte längre än såhär, tyvärr"

Det låter värre än vad det var. Sjukt kul var det iallafall! Tack tjejer! :)

fredag 22 januari 2010

Substitut

En vän sa: Jag vill aldrig vara bara någon. Jag vill aldrig vara ett substitut.

Jag funderade mycket på det. På att vara bara Någon, på att vara ett Substitut och vad det egentligen innebär.

En Någon är en person man tar till för stunden, för att inget annat finns till hands, för att slippa tänka. En Någon är som en fylla på stan för att glömma dina bekymer ett kort tag. En Någon är som meningslösa sysslor enbart för distraktionen av dem. En Någon kastar du bort dagen efter för att aldrig bry dig igen.

Ett Substitut är en Någon som man har en längre tid, för att slippa vara själv. För att stänga av sina känslor under en längre tid. För att döva det som så starkt bubblar inom en. Men Substitutet betyder inget. Substitutet kan lätt ersättas med en annan Någon, som råkar finnas i din närhet. Substitutet är som att äta en glass när du egentligen vill ha godis. Sockret finns där och du dövar din hunger, men du blir aldrig riktigt nöjd ändå. Du hade lika gärna kunnat äta en bulle.

Har jag en Någon eller ett Substitut i mitt liv? Jag har funderat. Svaret blev nej. Inte längre. Jag hade det förr, framförallt Substituten. Vänner jag inte valde själv, för att slippa vara helt ensam. Saker jag gjorde för att slippa vara utanför.

Men idag är jag så pass vis att jag inser att förlusten av en människa inte kan ersättas med en annan. Två människor skulle aldrig kunna fylla samma plats i mitt hjärta. Mitt hjärta har stor plats, så det finns ingen anledning ens.

Olika människor kan inte slå an samma känslor hos mig. Oavsett om det är kärlek eller vänskap, en ytlig bekantskap eller ett kort möte. För mig är alla olika och förtjänar sin speciella del av mitt liv.

torsdag 21 januari 2010

Well...

...it's been a shit year this far, so let's just wait a while before champagne and cigars.

Timo säger det jag tänker. Jävla skitår! Undrar när man blir frisk och allmänt välmående igen??

måndag 18 januari 2010

Då vill jag ha en julgran!

Jag är för alltid skadad av Prostens barnbarn. Historierna om bålgetingen i linneskåpet och kräftorna i badkaret var standard när jag som liten sov över hos min kusin Jocke. Vi låg där i varsin säng i mörkret och lyssnade till det knastriga kassettbandet med Margareta Kroks karaktäristiska berättarröst.

Än i dag är det glurr på wienerbröden, frågan vad leker du med? får alltid svaret små röda djur, och om något inte riktigt går som man vill kan frasen jävla vagn, gå på hjulen! vara användbar. Snacka om att lämna avtryck.

Historien om Karl och Anton och deras upptåg med stackars morfar var bra då, men är nästan ännu bättre idag, då man förstår det komiska i den snåla prostens kommentarer, och när känslan av nostalgi infinner sig.

Favoriten
Prosten till prostinnan när han överlämnar den lilla trasiga burken som han tvingats köpa sedan Anton vält en pyramid av burkar inne i affären: Det är nattkräm, den kostade 11 kronor så det vill till att du smörjer på ordentligt!!

Förmodligen ett helt obegripligt inlägg för er som inte växt upp med Morfar prosten...

fredag 15 januari 2010

Upprörd!

Innan nyheterna började gjorde Röda Korset sin reklam för att skänka pengar till det jordbävningsdrabbade Haiti. På nyheterna säger de att en högt uppsatt person inom Röda Korset och två medhjälpare har förskingrat över sju miljoner kronor.

Hur kan man sakna samvete till den grad att man stjäl från svältande barn som behöver mat och vaccinationer, från uteliggare som behöver hjälp och boende, från människor som behöver allt när katastrofer drabbat dem??? Utge sig för att vara godhjärtad och utnyttja människors vilja att hjälpa... Och allt för att köpa lyxartiklar!!!

Jag anser mig själv vara en människa som har en ganska stor förståelse för varför människor gör som de gör, även om jag inte på något sätt stödjer eller accepterar deras beslut. Men här sviker även min förmåga till förståelse. En lägre sortens människa får man leta efter!

Jag har bara en sak att säga: FY FAN!!!!!

Mer Rosling åt folket!

Fler husgudar skall hyllas. The one and only Hans Rosling. Alltid lika aktuell. Han är ett kul inslag i På Spåret, men det är som läkare, professor i internationell hälsa och föreläsare jag beundrar denna man. Jag hade förmånen att ha honom som föreläsare under Global Hälsa-kursen jag läste i våras, och få personer har gjort sånt intryck, gett så många aha-upplevelse och bjudit på så många skratt som Rosling. Jag önskar att all världens ledare lyssnade till honom.

Jag ge ett par smakprov här nedan och för er som verkligen uppskattar sånthär, så gör jag reklam för webbplatsen gapminder.org. Enjoy!!





tisdag 12 januari 2010

Offergåvor

Jag har insett att jag försummat en av mina husgudar alltför länge. Dags för botgöring!


En gammal goding. Lite knackigt ljud, men va fan! :)

måndag 11 januari 2010

En dag på neurokirurgen

Flicka, 9 år, med fjättrad ryggmärg
Infusionspumpen med Propofol varnar för ocklusion men allt kontrolleras och bedöms vara ok. Men uppenbarligen får hon inte i sig det sederande medlet, då flickan plötsligt vaknar halvt uppsprättad, höjer hela överkroppen och börjar slita i intuberingen. Fucking brutal!


Nej, jag har inte konverterat. Jag ska operera! ;)


Scrubed and ready! :P

söndag 10 januari 2010

Ett barn

Det springer inga vita hästar över fälten, som hon sa att det skulle göra. Hon. Hon från förr. Hon jag en gång kände. Det porlande skrattet lurar i det undermedvetna. Minnen så uppenbara att de går att nudda. Värmen av hennes hand mot min nakna rygg känns lika tydligt som kylan som nu biter i mina tår.

Hennes gröna knän skrubbades i gruset, men inte ens tårarna förtog glädjen i de klarblå ögonen. Fnittrande lät hon de bara fötterna lämna svarta spår på badrumsgolvet. Hon gnagde den frusna bullen och drack sin körsbärssaft i för smala sugrör. Hon pratade myndigt om politik och om barnafödande, och hon ryktade den vackra hästen som egentligen var en rostig dieseltank. Lyckan personifierad.

En dag ska jag ge dig allt du vill ha, sa hon. Så lite hon visste då. Så lite vi visste om livet. Så lite jag vet nu.
Det är kallt på golven. Hon är inte här. Inte längre.
Det springer inga vita hästar över fälten.

lördag 9 januari 2010

Minusgrader

Idag promenerade ingen i nackaskogen. Idag promenerade alla tillsammans på det frusna vattnet på Järlasjön. Eller åkte skidor, eller skridskor, eller pulka. Eller det färdmedel man nu ansåg passa bäst till det glatta underlaget. Det enda sällskap jag hade var ljudet av den knarrande snön, barnens skratt och mina virvlande tankar..

En kamera. Jag vill ha en kamera...

Sällskap. Jag vill ha sällskap...

måndag 4 januari 2010

Sjuk

...men inte har man tid att vara hemma inte.
Och hellst ska man vara på två ställen samtidigt!
Just idag är jag liten och ynklig.
Vill bli ompysslad!

fredag 1 januari 2010

Word!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan va' så förfärligt, det kan va' så bra.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Det kanske var pundigt, det kanske var bra?

L W

torsdag 31 december 2009

Nytt år, nya möjligheter!

Nu är det bara några timmar kvar på 2009. Jag tänker inte bli långrandig, det har varken ni eller jag tid med.

Det har varit ett omtumlande år. Minst sagt. Mycket dåligt, men också mycket bra.

Till alla er som på något sätt finns i mitt liv, som påverkar mig att bli en bättre människa och som skänker mig glädje, jag hoppas ni vet vilka ni är.. Jag älskar er!

Gläds åt det vi har, var tacksamma för varandra och förundras över att varje dag ger något nytt.

Gott nytt 2010!

tisdag 29 december 2009

Fröken Hansson

Fröken Hansson,
vem bor där inne?
Varför berättar du ej din hemlighet?
Fröken Hansson,
bli en del av mitt minne.
Jag kan lova dig det ingen annan vet!

Fröken Hansson,
vad gör du med mig?
Varför flätar du ditt långa, blonda hår?
Fröken Hansson,
vad tar det åt dig?
Varför velar du i välkända snår?

Fröken Hansson,
är klockan slagen?
När ska dina fingar känna mina igen?
Fröken Hansson,
jag får ont i magen!
Dina tankar stänger mig ute igen!

Fröken Hansson,
även om vi blir matta!?
Du måste kämpa för nästan allting.
Fröken Hansson,
när ska du fatta?
Att livet inte bjuder på någonting.

måndag 28 december 2009

Spelet

Är jag mer socialt handikappad än andra? Är jag hon med så låg självkänsla att allt kan tolkas som negativt? Eller är jag helt enkelt aldrig upplärd på spelet som kallas relationer? Hur vet man vad människor egentligen menar, där bakom alla signaler och koder? Hur vet man när för mycket är för mycket och om inget betyder stopp? Jag har aldrig varit bra på spelet, men ändå tvingas jag spela det till leda. Var ärlig mot mig så jag inte varje gång måste gå till fängelse utan att passera Gå...

torsdag 24 december 2009

Julfrid?

Så är julafton strax slut. Denna dag som jag tidigare sagt att jag i år vill hoppa över. Till sist blev det ändå en mysig dag, även om jag i denna stund saknar som jag aldrig gjort förut..

Jag tycker egentligen om julen. Men kanske inte det som man först tänker på: julklapparna, granen, maten. Jag tycker om julens lugn mest av allt. Tystnaden och eftertänksamheten. Och gemenskapen med dem jag håller nära.

Människor har en tendens att mjukna och bli mer generösa, mer glada och mer godhjärtade under julen. Det är fint, men det gör mig vemodig och en smula fundersam samtidigt. Varför ska det just hända under julen? Varför kan inte människorna alltid vara hänsynsfulla och leva i fred med varandra? Vad är det med julen som är så speciellt att man kan lägga meningsskiljaktigheter åt sidan, glömma gammalt groll, överbygga skillnader och lägga vapen till marken? Något är det som inte går att sätta fingrarna på. Det kanske bor djupt inne i människors hjärtan..

Min absoluta favorit bland julsånger. Charlotte sådär, Tommy briljant som vanligt :)

söndag 20 december 2009

Fjärde advent

Snön dalar ner i nackaskogen. Jag pulsar genom drivorna och känner de mjuka, kalla flingorna smälta mot min kind. Jag hör barnen tjuta av glädje i pulkabacken. Jag ser hundarna rusa förtjust efter snöbollar, och de älskande paren värma varandras händer. Alkisgubben sitter som vanligt på sin plats på bron, men han har bytt vän och fått på sig en mössa.

Det hörs ett brak i skogen och en entusiastisk cyklist rullar ut bland granarna. Han ser något malplacerad ut där i de vita drivorna, men ler förnöjt och ropar åt sin vän som ännu inte bemästrat den branta backen. En tant på skidor, en ung kvinna i pälsmössa och för smalklackade stövlar. Och jag.

Fåglarna hackar av rönnbären frenetiskt, som att de på nått sätt vet att det snart mörknar och att liv eller död kan hänga på ett bär. Det är tyst. Så tyst som det kan bli i en storstad.

Jag kommer ut ur skogen och lugnet byts mot kaos. Julhysteri och prylfrossa i dess renaste form. Sickla köpkvarter har invarderats av stressade mammor på jakt efter de sista julklapparna. Här tjuter barnen inte av glädje, utan av frustration. Julsånger spelas på repeat, som något slags tortyrredskap. Jag finner ingen glädje i det alls. Inte i år.

Jag skyndar mig hemåt för att värma mina fingrar...

Denna man faschinerar mig. Han och endast han skänker frid med sin underbara stämma

Lördag kväll

Glögg, msn och Spotify med Lasse. Thats all you need!!


En klassiker

tisdag 15 december 2009

Utebliven julkänsla

Det är mörkt, men under gatlycktans ljus ser jag fortfarande de mjuka flingorna dala ner. Snön bäddar in staden i ett vintertäcke. Allt fult döljs och allt blir rent. Nu passar tillochmed juldekorationerna in. De har tidigare sett så malplacerade och luggslitna ut i regnet och blåsten. Äntligen.

Om jag ska vara ärlig så har jag varit totalt anti mot jul i år. Det känns som det är för mycket som är fel för att det ska bli en god jul. För mycket att tänka på, för mycket att göra, för många att sakna. Lets face it, jul är till för folk som är lyckliga.

Jag har det inte dåligt, inte på nått sätt. Jag är frisk. Jag har familj och vänner som jag älskar och som älskar mig. Jag går en spännande utbildning med, för att inte säga suveräna, så i varje fall goda möjligheter till jobb. Jag har haft förmånen att få resa runt i världen och bredda mina perspektiv, och jag vet att jag är så otroligt lyckligt lottad utan att uppskatta det tillräckligt.

Men känslan av att saker inte är som de borde vara river. Tanken på att trångsynta människor fördömer vänner för deras bakgrund gör mig ledsen. Tanken på att en människa kan utnyttja andra människor i nått slags sjukt spel, utan tanke på följder gör mig förbannad. Tanken på att vänner mår dåligt smärtar. Tanken på sjukdom och vår oförmåga att förhindra det gör mig frustrerad.

När får jag vara hel?

måndag 14 december 2009

Hjärndöd eller bara dum i huvudet??

Första dagen på Neurofys, KS. Linda och jag mjukstartade med genomgång av EEG. Har man sen inga patienter så får man roa sig själva. Så nu har jag hela huvudet fullt med peeling-pasta och hudlotion, samt fyra röda märken i pannan efter elektroderna. Mössan åkte på när jag skulle hem kan jag skvallra om. Det tuffaste på denna bilden är nog ändå KS's extremt moderiktiga pikétröja. Tänk så snyggt det är med sjukhuskläder ändå!?????


Tog även en promenad nere i kulvertarna. Det har väl aldrig varit ett särskillt välkomnande ställe, men efter jag läst boken 'Flickan under gatan' så gick en kall kåre längs ryggraden. Jag riktigt hörde det hasande ljudet av död kropp som släpas mot sement. Hu!! Tur att Linda var med.

Besökte kärlkirurgen och kikade på vårt kommande ex-jobb. Jag tror det kan bli bra. Lite löst så ska vi göra en metodstudie på sätt att mäta slagvolymer i hjärtat. Närmare beskrivning kommer senare, eftersom jag knappt vet själv än ens. Men v21 2010 sker redovisningarna på HS, och då har jag förhoppningsvis koll.
Och eftersom dagens EEG gav utslag så är jag iallafall inte hjärndöd...