På tal om piss...

Om du står med en fot i det förflutna och en fot i framtiden så pissar du på nuet.

Jag minns inte var jag hörde det första gången, men det har liksom fastnat. Jag tycker det är ett så otroligt bra uttryck. Det sorgliga är att jag ganska ofta pissar på nuet. Jag tror de flesta faktsikt pissar på nuet. Dagligen. Man står på jobbet och längtar hem, man tar en promenad och pratar om vad man ska göra i helgen, man ligger sömnlös och ältar gammalt groll. Varför har vi så svårt att bara vara i nuet, bara släppa allt som varit och som kommer att hända och bara andas in ögonblicket?

Idag är jag ofrivilligt ledig. Jag blev sjuk. En liten bacillusk bestämde sig för att jag skulle vara kissnödig hela dagen. Jävligt svårt att njuta av nuet när man faktiskt måste pissa på nuet!

Mellan varven sitter jag med min laptop i sängen och pratar med en gammal bekant från frankrike som jag inte sagt bonjour till på länge. Och jag kan i dagsljus titta på de gula och vita tullpanerna som jag köpte härom dagen. Jag kan sitta här i min ensamhel och inte träffa en enda människa för omväxlings skull. Nu är inte så dumt ändå.

Hej UVI

Ni vet när man är kissnödig och påväg hem. När man kliver in i hallen så vet kroppen på nått vänster att nu handlar det om sekundrar innan det är dags. Då blir man sådär in i nordens galet jävla pissnödig. Så känns det när man har urinvägsinfektion, fast hela tiden! Fet dislike på den.

En dag i mars

Jag klev av ett tåg i en främmande stad,
och jag möttes av det bredaste leende.
En fjärilssvärm följde efter på rad,
vi såg men var alls inte seende.

Snön låg vit, himlen var klar,
det bet i våra rodnande kinder.
Timmar försvann, tonerna bar,
jag blundade och fördrev alla hinder.

Du kysste min mun och rörde min själ,
kittlade min skrattande panna.
Dina ögon lös och jag visste så väl
att mitt hjärta var här för att stanna.