På tal om piss...

Om du står med en fot i det förflutna och en fot i framtiden så pissar du på nuet.

Jag minns inte var jag hörde det första gången, men det har liksom fastnat. Jag tycker det är ett så otroligt bra uttryck. Det sorgliga är att jag ganska ofta pissar på nuet. Jag tror de flesta faktsikt pissar på nuet. Dagligen. Man står på jobbet och längtar hem, man tar en promenad och pratar om vad man ska göra i helgen, man ligger sömnlös och ältar gammalt groll. Varför har vi så svårt att bara vara i nuet, bara släppa allt som varit och som kommer att hända och bara andas in ögonblicket?

Idag är jag ofrivilligt ledig. Jag blev sjuk. En liten bacillusk bestämde sig för att jag skulle vara kissnödig hela dagen. Jävligt svårt att njuta av nuet när man faktiskt måste pissa på nuet!

Mellan varven sitter jag med min laptop i sängen och pratar med en gammal bekant från frankrike som jag inte sagt bonjour till på länge. Och jag kan i dagsljus titta på de gula och vita tullpanerna som jag köpte härom dagen. Jag kan sitta här i min ensamhel och inte träffa en enda människa för omväxlings skull. Nu är inte så dumt ändå.