Misstag

Misstag. Hjärtat hoppar över att slag, det flimrar för ögonen och den metaliska smaken i munnen tycks lika klar som då. Misstag. Endast brottstycken ur en suddig film spelas om och om för dina ögon. Det är overkligt men ändå så påträngande tydligt. Misstag.
Du förbannar den dagen, det beslutet, och alla följder det fått. Du är maktlös inför andras granskande ögon och känslan av att inte vara den samma för dem är förlamande. Misstag.
Sakta förlorar du greppet när du inser att livet aldrig kommer bli sig likt igen. Du famlar efter trådar men väven som höll på att ta form löser sakta upp sig utan räddning. Endast ditt eget förlåtande återstår.
Misstag. Så förbjudet. Så fel. Så mänskligt.

Första advent

Då var tentan avklarad. Tror och hoppas att det gick bra, annars är detta jordens mest firade omtenta! Hade supertrevlig tentafest med goa tjejer. Middag, givande snack, goda drinkar. Varför har vi inte gjort det tidigare? Göra om är ett klart måste!

Lördagen var en märklig dag. Solen gick upp och solen gick ner. Uttömd på energi men fylld av en nyfödd nyfikenhet. Ibland blir man positivt överraskad.

Idag. Söndag. Första advent. En ljusstake har kommit på plats i fönstret och den lilla halmgrisen jag fått av mamma tittar uppkäftigt på mig från sin plats på golvet. Ingen snö. Ensam. Julmys verkar långt borta.

Framtid = ?

Det slog mig att det nu är endast 6 månader kvar av min tid som universitetsstudent. Jag är förväntansfull och totalt skräckslagen på samma gång. Hitills har man varit väldigt fokuserad på att klara nästa tenta, göra bra från sig på praktiken osv. Nu kommer dessutom tankarna kring examensarbetet och hur tusan man ska klara av det. Och lite längre fram, tanken på jobb. Å ena sidan; hur fan ska nån vilja anställa mig, jag kan ju ingenting(????). Å andra sidan; jag är fan bra, hur ska jag kunna välja var jag vill jobba??

Studietidens slut innebär också att jag måste flytta. Samma sak där; blandade känslor. Dels för att jag trivs i min lilla lya, men framför allt för att det är en jävla djungel på bostadsfronten i denna stan. Kommer man ens hitta nått?? Men samtidigt: fy fan vad skönt det kommer bli med kylskåp som rymmer mer än två mjölkpaket, varmvatten som räcker längre än 5 minuter och att slippa äta där man sover där man pluggar där man ser på tv!

Det är ovisst just nu. Och på nått sätt gillar jag det.

Tack för mina vänner!

Jag är så otroligt glad för mina vänner.

Monika, du är underbar! Att helt slumpmässigt hitta en vän som du, det är stort!
Lina, dig kan man alltid lita på!
Sofie, bättre prata-av-sig-plank får man leta efter!
Anna, även fast du inte är här så finns du ändå alltid där!

Tack för att ni finns!