Framtid = ?

Det slog mig att det nu är endast 6 månader kvar av min tid som universitetsstudent. Jag är förväntansfull och totalt skräckslagen på samma gång. Hitills har man varit väldigt fokuserad på att klara nästa tenta, göra bra från sig på praktiken osv. Nu kommer dessutom tankarna kring examensarbetet och hur tusan man ska klara av det. Och lite längre fram, tanken på jobb. Å ena sidan; hur fan ska nån vilja anställa mig, jag kan ju ingenting(????). Å andra sidan; jag är fan bra, hur ska jag kunna välja var jag vill jobba??

Studietidens slut innebär också att jag måste flytta. Samma sak där; blandade känslor. Dels för att jag trivs i min lilla lya, men framför allt för att det är en jävla djungel på bostadsfronten i denna stan. Kommer man ens hitta nått?? Men samtidigt: fy fan vad skönt det kommer bli med kylskåp som rymmer mer än två mjölkpaket, varmvatten som räcker längre än 5 minuter och att slippa äta där man sover där man pluggar där man ser på tv!

Det är ovisst just nu. Och på nått sätt gillar jag det.