Enkelt..?

Solen skiner, himlen är blå,
vad det är skönt att leva då!

Tänk om det vore så enkelt. Idag har jag förvisso legat på en filt i gräset och tampats med myror mest hela dagen, och det låter ju lagom underbart och enkelt. Om inte alla förbannade tankar skulle mala hela tiden. Jag försöker glädjas åt att sommaren är här. Jag försöker njuta av värmen och fågelkvitret. Stundtals lyckas jag faktiskt riktigt bra. Men fan vad jag ogillar när det säger pang och tankarna dras iväg åt håll jag egentligen inte vill.

Mia säger att man ska ha en liten "jag är bra"-bok att skriva i. Att varje kväll lista vad som varit bra, vad man är tacksam för och vad man vill ha hjälp med. Jag börjar nu:

Idag var jag bra för jag gjorde det jag skulle innan jag gick ut i solen
Idag var jag bra för jag åt lunch
Idag var jag bra för jag städade undan det sista av vintern

Jag är tacksam för att solen skiner idag
Jag är tacksam för att examensarbetet tycks gå vägen
Jag är tacksam för att mina vänner alltid ställer upp

Hjälp mig att göra en jävligt bra examination och få sluta på topp
Hjälp mig att tänka klart och följa mitt hjärta
Hjälp mig att läka såret utan ärr

Solen skiner, himlen är blå,
det borde vara enkelt att leva då...

Ibland

Ibland glömmer jag allt och kan vara tyst i nuet. Ibland är det solens strålar, räksallad och flygande hajar som är meningen och lyckan. Ibland tror jag allt bara var en hemsk mardröm. Ibland...

En sekund i taget...

Dagar

Tiden går. Bilden skiftar form. Ständig rörelse. Ständigt kokar tankarna. Du dräneras på energi och kroppen skriker efter lugnet som så hastigt rycktes undan. Dagar. Endast dagar har passerat. Och ändå... En beslutsamhet har bosatt sig i ditt bröst. En låga av hopp och en brinnande längtan till livet. Vägra kuvas under rädslan. Vägra vara ett offer för irrande, illvilliga röster. Våga leva, våga andas, våga känna. Du kan nå dit, jag tror på dig...

Timmar

Bilden har ändrats. Från ljusaste vitt, till mörkaste svart, och nu... en gråskala som hela tiden skiftar form i oregelbundenhet. Ett förband har lagts runt det blödnade såret, men smärtan är intensivare än någonsin och blodet väter om och om igen ner de hårt knutna trasorna. Du är lugnare nu. Din röst spricker inte i ett skrik. Men tårarna rinner i en strid ström ner för dina kinder och du darrar svagt.

Tankarna mal i ditt huvud. Tankarna tar över hela ditt väsen. Du ser inget annat. Texten du försöker läsa kletas ut över bladet och orden du försöker formulera saknar sammanhang. Du försöker ta reda på om det du trodde var sant finns där bakom. Om han som du var beredd att ge hela ditt hjärta är verklig. Om han är Du...

Minuter

Rädsla. Total fysisk smärta. Ett blödande sår i ditt vidöppna hjärta.
Ångest. Du kan inte vara stilla. Hela din kropp skakar och du mår illa.
Ovetskap. Med allt du trodde var sant står du frågande. Är det här det du får för att du vågade?

Sekunder

Du står säker. Du har äntligen hittat hem i stormen och känner fast mark under dina fötter. Du känner hur rädslan ger vika och lugnet börja infinna sig. Sakta släpper du det krampaktiga taget om livbojen och vågar äntligen ta de efterlängtade stegen. Du är lycklig. Så lycklig som du aldrig tidigare varit. Du är hel.

Plötsligt slås du handlöst till marken. Ett välriktat knytnävsslag i mellangärdet och du sveps med i de svarta vågorna. Luften i dina lungor tar slut och ditt skrik försvinner i dånet av pulsationerna i ditt huvud. Det svartnar för ögonen och händerna som för en sekund sedan slappnade av klöser nu panikartat efter något att hålla kvar. Du är rädd. Så rädd som du aldrig tidigare varit. Du är åter trasig.