Du står säker. Du har äntligen hittat hem i stormen och känner fast mark under dina fötter. Du känner hur rädslan ger vika och lugnet börja infinna sig. Sakta släpper du det krampaktiga taget om livbojen och vågar äntligen ta de efterlängtade stegen. Du är lycklig. Så lycklig som du aldrig tidigare varit. Du är hel.
Plötsligt slås du handlöst till marken. Ett välriktat knytnävsslag i mellangärdet och du sveps med i de svarta vågorna. Luften i dina lungor tar slut och ditt skrik försvinner i dånet av pulsationerna i ditt huvud. Det svartnar för ögonen och händerna som för en sekund sedan slappnade av klöser nu panikartat efter något att hålla kvar. Du är rädd. Så rädd som du aldrig tidigare varit. Du är åter trasig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar