Vattenskalle

Av en anledning har min hjärna satt stopp för all produktivitet de senaste månaderna. Inte för att det inte finns tankar där inne. Oh no, thats not the problem. Problemet är väl snarare att det existerar ett hav av tankar. Eller nej, inte ett hav. Ett hav är för kompakt och sammanhängande. Det skulle man kunna göra något av. Snarare handlar det om att det är dimma i min skalle. Om man nu måste likna tankarna vid vatten i någon form... Ja just det. Dimma. Svårfångad. Ogreppbar. Förgänglig. Så brukar det för visso vara men dessa tankar har av någon anledning förefallit mer splittrade och omöjliga än vanligt.
Tills nu. Nu har poletten trillat ner. Dumma mig. Så korkad! Nu kopplar jag. Nu kopplar jag varför livet känns som en sörja och huvudet som vaccum. Alla tankar kan spåras till en enda liten sekund i mitt liv. Den sekund det tar att öppna ett worddokument i en annans dator.