Ett val

Nu har jag änligen, efter mycket funderande startat en blogg. Det kan tyckas konstigt med det var inget lätt beslut. Att veta att folk läser är på ett sätt en kick, och det jag egentligen vill. Men samtidigt skapar det prestationsångest och en liten rädsla bosätter sig i mitt bröst.
Rädsla för att folk ska uppfatta mina texter som knäppa. För det är inte alltid i dagboksform jag skriver. Texterna kan uppdaga sig som dikter, små mörka historier ur min hjärna eller uppslupna berättelser om helgens fester. Det tenderar att göra folk förvirrade över vad som är sant och inte. Ni får helt enkelt använda era geniknölar och försöka sålla i allt pretantiöst svammel. Mitt liv är egentligen ganska ointressant. Jag skriver för min egen skull och det som vill komma ut får göra det.

Så enjoy. Eller förvånas. Eller hånskratta. Jag struntar i vilket, så länge jag slipper veta.