Kärleken till en fyrbent vän

You are my sweetest downfall. I loved you first...

"Hans små rosa tassar trampar frenetiskt i hennes knä. Klorna går igenom jeanstyget och hon kvider högt av smärtan, men kan samtidigt inte låta bli att skratta åt hans kärleksfulla uppsyn. Han spinner som en liten motor och dreglet rinner kring nosen. Han pussar henne runt näsan så som han bara gör på henne, och hon blir alldeles blöt i ansiktet. Efter ett antal varv kommer han äntligen till ro. Hans röda päls riktigt skimrar i solljuset som sipprar in mellan blommorna i fönstret. Värmen från den tjocka lilla kissen fyller henne med kärlek. Älskade katt, om han inte fanns...."

Tänk att man kan känna sådan kärlek till en liten katt. Det är nu 4 år sedan han försvann ur mitt liv och jag kan fortfarande gråta och känna saknaden. Han hade funnits där så länge. Genom skratt och gråt, förbehållslöst. Vi var de bästa vänner. Ända sedan han med stora, rädda, nyfikna ögon kikade upp över fåtöljkanten den där första morgonen.

De små fjantiga jamandena, de enträgna 'dörrknackningarna', de makabra råttjakterna, grusiga tassar mot glasrutan, pussarna, buset, den där knorren på svansen som genast åkte upp i vädret när du fick syn på oss... Findus, du är saknad!


">