Hack i häl

Andas in andas ut. Kämpa. Låt henne inte hinna ikapp och slå nariga fingrar kring din strupe. Spring. Spring fortare! Se inte bakåt, för då finns risken att dina trötta fötter snubblar på hennes så strategiskt utplacerade fällsnören.

Hon är stark nu. Månader av konstant manglande av ditt medvetande har tärt din kropp. Det livnär hon sig på. Hon göder det feta självföraktet i maggropen och klumpen i halsen med dina brännande tårar. Du hör suset i öronen. Du vet att hon är nära.

Håll blicken rak och rösten klar. Låt spelad entusiasm och hunger bli verklighet genom forserad upprepning. Finn mening. Finn hopp. Finn lycka. Det svälter henne, tunnar ut henne till en knappt skönjbar siluett mot horisonten.
Le. Skratta. Mera! Utarma henne. Ge henne ingen chans att få fäste i ditt hår.

Slåss. Du vet att det går...

Enkelt..?

Solen skiner, himlen är blå,
vad det är skönt att leva då!

Tänk om det vore så enkelt. Idag har jag förvisso legat på en filt i gräset och tampats med myror mest hela dagen, och det låter ju lagom underbart och enkelt. Om inte alla förbannade tankar skulle mala hela tiden. Jag försöker glädjas åt att sommaren är här. Jag försöker njuta av värmen och fågelkvitret. Stundtals lyckas jag faktiskt riktigt bra. Men fan vad jag ogillar när det säger pang och tankarna dras iväg åt håll jag egentligen inte vill.

Mia säger att man ska ha en liten "jag är bra"-bok att skriva i. Att varje kväll lista vad som varit bra, vad man är tacksam för och vad man vill ha hjälp med. Jag börjar nu:

Idag var jag bra för jag gjorde det jag skulle innan jag gick ut i solen
Idag var jag bra för jag åt lunch
Idag var jag bra för jag städade undan det sista av vintern

Jag är tacksam för att solen skiner idag
Jag är tacksam för att examensarbetet tycks gå vägen
Jag är tacksam för att mina vänner alltid ställer upp

Hjälp mig att göra en jävligt bra examination och få sluta på topp
Hjälp mig att tänka klart och följa mitt hjärta
Hjälp mig att läka såret utan ärr

Solen skiner, himlen är blå,
det borde vara enkelt att leva då...

Ibland

Ibland glömmer jag allt och kan vara tyst i nuet. Ibland är det solens strålar, räksallad och flygande hajar som är meningen och lyckan. Ibland tror jag allt bara var en hemsk mardröm. Ibland...

En sekund i taget...

Dagar

Tiden går. Bilden skiftar form. Ständig rörelse. Ständigt kokar tankarna. Du dräneras på energi och kroppen skriker efter lugnet som så hastigt rycktes undan. Dagar. Endast dagar har passerat. Och ändå... En beslutsamhet har bosatt sig i ditt bröst. En låga av hopp och en brinnande längtan till livet. Vägra kuvas under rädslan. Vägra vara ett offer för irrande, illvilliga röster. Våga leva, våga andas, våga känna. Du kan nå dit, jag tror på dig...

Timmar

Bilden har ändrats. Från ljusaste vitt, till mörkaste svart, och nu... en gråskala som hela tiden skiftar form i oregelbundenhet. Ett förband har lagts runt det blödnade såret, men smärtan är intensivare än någonsin och blodet väter om och om igen ner de hårt knutna trasorna. Du är lugnare nu. Din röst spricker inte i ett skrik. Men tårarna rinner i en strid ström ner för dina kinder och du darrar svagt.

Tankarna mal i ditt huvud. Tankarna tar över hela ditt väsen. Du ser inget annat. Texten du försöker läsa kletas ut över bladet och orden du försöker formulera saknar sammanhang. Du försöker ta reda på om det du trodde var sant finns där bakom. Om han som du var beredd att ge hela ditt hjärta är verklig. Om han är Du...

Minuter

Rädsla. Total fysisk smärta. Ett blödande sår i ditt vidöppna hjärta.
Ångest. Du kan inte vara stilla. Hela din kropp skakar och du mår illa.
Ovetskap. Med allt du trodde var sant står du frågande. Är det här det du får för att du vågade?

Sekunder

Du står säker. Du har äntligen hittat hem i stormen och känner fast mark under dina fötter. Du känner hur rädslan ger vika och lugnet börja infinna sig. Sakta släpper du det krampaktiga taget om livbojen och vågar äntligen ta de efterlängtade stegen. Du är lycklig. Så lycklig som du aldrig tidigare varit. Du är hel.

Plötsligt slås du handlöst till marken. Ett välriktat knytnävsslag i mellangärdet och du sveps med i de svarta vågorna. Luften i dina lungor tar slut och ditt skrik försvinner i dånet av pulsationerna i ditt huvud. Det svartnar för ögonen och händerna som för en sekund sedan slappnade av klöser nu panikartat efter något att hålla kvar. Du är rädd. Så rädd som du aldrig tidigare varit. Du är åter trasig.

Ride my wild heart

Nu har det varit grym stiltje här på bloggen. Man kan nästan tro att jag gått i ide. Men icke! Senaste månaden har varit minst sagt händelserik och därför har bloggen fått vila. Eller om sanningen ska fram så har skrivlustan legat på is, för vill jag skriva så tar jag mig den tiden. Så, då var det klargjort. Svamel....

Jag ska nu göra en plus och en minuslista på senaste veckorna. För jag orkar banne mig inte ta allt i löpande text. Vi sparar det bästa till sist.

-
Stulen plånbok
Tandoperation med hemska komplikationer -> Ont!
Rullgrus -> 8 timmar på akuten -> Sprucken armbåge -> ONT!!
Tårar
Trasig mobil

+
Tillbakalämnad plånbok
Citodon
JOBB!!!!!!!!!!!
25årsfirande
Födelsedagskram av Moto Boy
Vår
Skratt, värme, fjärilar och en aldrig så starkt brinnande reslust

Till Sofie - Tack underbara för all hjälp och stöd
Till Mam & Pap - Förlåt för att min frustration gick ut över er. Ni är bäst. Alltid.
Till G - Tack för att du finns



En ständigt återkommande gäst i min blogg. Blädra bland de äldre inläggen så finns han på ett par ställen till :)

Glad

Det är konstigt. Den senaste tiden har jag gått runt med ett ständigt leende på läpparna. Trots kaos är det länge sedan jag mådde såhär bra.

Jag är glad!! Hör ni det världen?? Jag är glad!!

Veckans Eko

Fredagens it!: PM blev en hit. Hansson och Hansson tar kommandot.

Helgens snackis: Min vän Jenny är galen. Hon vet hur man headbangar indeed.

Uppäggade tjejer informerar: Det behövs ingen tupp i hönsgården, vi klarar oss själva.

Utbildningsutskottet uttalar sig: Spikad tenta orsakar glädjeyra på Huddinge sjukhus!

Enligt DN.se är en viss fröken Hansson lik Eva Perón. Fröken Hansson ställer sig frågande till DN's känsla för verklighet.

Moto Boy har släppt nytt. Förhoppningsfulla fanatiker hoppas på gåshud och sågar kritikernas glåpord.

Virtual Autopsy Table. The latest inom simulatormedia. Tedolina kommer göra succé! Coolast på länge.

Virtuella obduktioner from NorrköpingsVisualiseringscenter on Vimeo.

Trafik

...känns som ordet som beskriver de senaste veckorna.

Förra helgen flög jag ner och besökte älskade Anna i Görslöv. Polskan var hemma på lov och passade på att bränna av en sjusärdeles 25årsfest. Gröna ärtor, röda 3:or, dansande engelsmän och kattmys är bestående minnen. Presenten gillades. Jag gillar Skåne!

I helgen åkte jag hem till mamma och pappa. Jag borde anat oråd redan på fredagskvällen när mitt tåg blev inställt och det jag senare fick åka med tog 2h 45min istället för de knappa två det brukar ta.

Lyckligt ovetandes om det kaos som sedan skulle komma gottade jag mig i värmen framför brasan, mös med släkten på 60-årskalas och drogs med i glädjen av de svenska OS-framgångarna i skidåkning medans stormen tjöt utanför knutarna. Lyckan smolkades endast av att den planerade skidturen aldrig blev av.

På söndagen vaknade jag till strålande solsken. Och sjukt mycket snö!! I mitt snart 25-åriga liv har jag aldrig sett så mycket snö. Efter lite skottning letade jag fram mammas systemkamera med old school film och gav mig ut. Tyvär kan jag ju inte se nått resultat än, men det blev några mobilbilder också. Se nedan :)

Med jämna mellanrum under dagen återvände jag till datorn och SJ's kraschade hemsida. Fram på eftermiddagen började paniken tillta; skulle jag ens komma hem?? Jag förstår att detta extrema snöande ställer till problem på både vägar och järnvägar. Det kan man inte göra så mycket åt mer än att systematiskt försöka röja undan problemen. Men den totala bristen på information är oförlåtlig!! Skärpning SJ!!

Ibland har man dock tur. Jag kom med ett lagom försenat tåg som under resans gång blev ytterligare en halvtimme försenat. Men jag kom hem.

På måndagen var det SL's tur att orsaka upprörda känslor. En treåring vet att efter en sommar kommer en vinter. Men inte SL. För dem är det en nyhet varje år att vi bor i ett land med både snö och minusgrader. Pga allt kaos i lokaltrafiken fick jag snopet stanna hemma på måndagen. Jag hade lyckats ta mig till Stockholm, men att ta sig till skolan gick inte.
Man kan tycka att det finns så många arbetslösa i den här staden, att man kunde skicka ut nån lat bidragstagare med skyffel och gasol och värma upp de där förfrusna bromsarna och växlarna... Seriöst, skärpning SL!!

En annan sorts trafik har också varit väldigt frekvent. Datatrafik. Ibland kan ord på en skärm rucka universum en smula.

Jaha, nähä. Fortsatt trafikkaos imorgon. Skriva PM. Hämta tenta. Mer om det senare.
Fridens gott folk


Dags att ställa in cykeln?


Min far och hans ständige följeslagare, traktorn


Min mor och hennes osnutna dotter


De döda i vit svepning...


Fundera en stund på hur fan den där vanten är konstruerad... ;)

Två meter snö och nästan lika mycket Monika

I fredags skulle vi plugga. Men efter ett par bläddringar i boken och en enda blick ut genom fönstret var det ett enkelt val. Solen strålade på himlen, och vi som knappt hade sett dagsljus på hela veckan, bylsade på oss och gav oss ut i vintern. Jag startade med en rejäl vurpa och efter asgarv och rodnad så gjorde vi oss skyldiga till både trafik- och hemfridsbrott. Nåja, poliserna såg inte så arga ut över att vi gick på fel sida av vägen, och att vi fastnade i en återvändsgränd och smög oss över en tomt kanske gud kan förlåta?
Bländade av solen och allt det vackra vita, så värmde vi oss med lunch och en semla på Systrarna Delselius, innan vi traskade vidare. Det stärkte våra själar.

Sen kom Monika. Min virvelvind. Det blev sushi och skospanande, samt en tur på stan där jag fick den angenäma uppgiften att agera förkläde. Dessutom stötte vi på Robinson-Robban. Vad säger man? Jösses. Det får räcka så...

På lördagen köptes, efter rådfrågan hos både mor och vän, de inspanade skorna. De var dyra. Men jag är nöjd!
Efter pizza och 80-talsmusik, drink utan virke och diverse nypåkomna citat så besökte vi Emma på Mariatorget. Sedan halkade vi oss götgatan fram till Ett ställe för sväng av de lurviga. Vi blev bjudna på både tuttchock och schlager. Helkväll alltså! ;)

Idag ska jag inte röra en fena. Jag ska sitta här i sängen, äta upp det sista godiset och samtala med människor jag tycker om. Imorgon börjar allvaret igen.


På vinterpromenad


Behöver jag säga att jag vill ha en kamera? :)


Mycket kärlek till denna toppenpingla. Och fy fan vad snygg du är i håret!!

Cross-breeding

Jag parade ett t-test med ett Chi-square och fick en liten box-plot. Jag ska döpa den till Mann Whitney. Så rart!!

En bra vecka

I måndags startade vi ny kurs. Statistik. Känns ovant med föreläsningar, det var ju så länge sen nu. Och ämnet är helt annorlunda mot vad vi är vana vid. Det krävs helt andra pluggmetoder och andra tankesätt, och även om jag läst mycket matematik på gymnasiet så är det ändå 6 år sedan. Man är ringrostig!! Vi har alla kämpat med att hålla fokus och följa röda tråden, så på eftermiddagarna har jag ramlat hem helt slut av allt tänkande. Jag tror att sviterna efter de senaste veckornas sjukdomar och annat har bidragit till tröttheten.

Mitt i allt plugg har jag också haft mycket tid med mina favoriter. Sofie och Lina i början av veckan, och i torsdags fick vi även tillskott av min polski-doktor Anna! En glad överraskning! Vi har fikat, snackat skit och annat viktigt, shoppat, lagat god mat, blandat giftiga drinkar och framförallt skrattat!

"Man kan ha den i munnen utan att suga"
"Vem fan är måtta, och varför ska jag dricka med honom??"
"Jalla jalla, vodka till alla (helst polsk)"
"Den blir inte längre än såhär, tyvärr"

Det låter värre än vad det var. Sjukt kul var det iallafall! Tack tjejer! :)

Substitut

En vän sa: Jag vill aldrig vara bara någon. Jag vill aldrig vara ett substitut.

Jag funderade mycket på det. På att vara bara Någon, på att vara ett Substitut och vad det egentligen innebär.

En Någon är en person man tar till för stunden, för att inget annat finns till hands, för att slippa tänka. En Någon är som en fylla på stan för att glömma dina bekymer ett kort tag. En Någon är som meningslösa sysslor enbart för distraktionen av dem. En Någon kastar du bort dagen efter för att aldrig bry dig igen.

Ett Substitut är en Någon som man har en längre tid, för att slippa vara själv. För att stänga av sina känslor under en längre tid. För att döva det som så starkt bubblar inom en. Men Substitutet betyder inget. Substitutet kan lätt ersättas med en annan Någon, som råkar finnas i din närhet. Substitutet är som att äta en glass när du egentligen vill ha godis. Sockret finns där och du dövar din hunger, men du blir aldrig riktigt nöjd ändå. Du hade lika gärna kunnat äta en bulle.

Har jag en Någon eller ett Substitut i mitt liv? Jag har funderat. Svaret blev nej. Inte längre. Jag hade det förr, framförallt Substituten. Vänner jag inte valde själv, för att slippa vara helt ensam. Saker jag gjorde för att slippa vara utanför.

Men idag är jag så pass vis att jag inser att förlusten av en människa inte kan ersättas med en annan. Två människor skulle aldrig kunna fylla samma plats i mitt hjärta. Mitt hjärta har stor plats, så det finns ingen anledning ens.

Olika människor kan inte slå an samma känslor hos mig. Oavsett om det är kärlek eller vänskap, en ytlig bekantskap eller ett kort möte. För mig är alla olika och förtjänar sin speciella del av mitt liv.

Well...

...it's been a shit year this far, so let's just wait a while before champagne and cigars.

Timo säger det jag tänker. Jävla skitår! Undrar när man blir frisk och allmänt välmående igen??

Då vill jag ha en julgran!

Jag är för alltid skadad av Prostens barnbarn. Historierna om bålgetingen i linneskåpet och kräftorna i badkaret var standard när jag som liten sov över hos min kusin Jocke. Vi låg där i varsin säng i mörkret och lyssnade till det knastriga kassettbandet med Margareta Kroks karaktäristiska berättarröst.

Än i dag är det glurr på wienerbröden, frågan vad leker du med? får alltid svaret små röda djur, och om något inte riktigt går som man vill kan frasen jävla vagn, gå på hjulen! vara användbar. Snacka om att lämna avtryck.

Historien om Karl och Anton och deras upptåg med stackars morfar var bra då, men är nästan ännu bättre idag, då man förstår det komiska i den snåla prostens kommentarer, och när känslan av nostalgi infinner sig.

Favoriten
Prosten till prostinnan när han överlämnar den lilla trasiga burken som han tvingats köpa sedan Anton vält en pyramid av burkar inne i affären: Det är nattkräm, den kostade 11 kronor så det vill till att du smörjer på ordentligt!!

Förmodligen ett helt obegripligt inlägg för er som inte växt upp med Morfar prosten...

Upprörd!

Innan nyheterna började gjorde Röda Korset sin reklam för att skänka pengar till det jordbävningsdrabbade Haiti. På nyheterna säger de att en högt uppsatt person inom Röda Korset och två medhjälpare har förskingrat över sju miljoner kronor.

Hur kan man sakna samvete till den grad att man stjäl från svältande barn som behöver mat och vaccinationer, från uteliggare som behöver hjälp och boende, från människor som behöver allt när katastrofer drabbat dem??? Utge sig för att vara godhjärtad och utnyttja människors vilja att hjälpa... Och allt för att köpa lyxartiklar!!!

Jag anser mig själv vara en människa som har en ganska stor förståelse för varför människor gör som de gör, även om jag inte på något sätt stödjer eller accepterar deras beslut. Men här sviker även min förmåga till förståelse. En lägre sortens människa får man leta efter!

Jag har bara en sak att säga: FY FAN!!!!!

Mer Rosling åt folket!

Fler husgudar skall hyllas. The one and only Hans Rosling. Alltid lika aktuell. Han är ett kul inslag i På Spåret, men det är som läkare, professor i internationell hälsa och föreläsare jag beundrar denna man. Jag hade förmånen att ha honom som föreläsare under Global Hälsa-kursen jag läste i våras, och få personer har gjort sånt intryck, gett så många aha-upplevelse och bjudit på så många skratt som Rosling. Jag önskar att all världens ledare lyssnade till honom.

Jag ge ett par smakprov här nedan och för er som verkligen uppskattar sånthär, så gör jag reklam för webbplatsen gapminder.org. Enjoy!!

Offergåvor

Jag har insett att jag försummat en av mina husgudar alltför länge. Dags för botgöring!


En gammal goding. Lite knackigt ljud, men va fan! :)

En dag på neurokirurgen

Flicka, 9 år, med fjättrad ryggmärg
Infusionspumpen med Propofol varnar för ocklusion men allt kontrolleras och bedöms vara ok. Men uppenbarligen får hon inte i sig det sederande medlet, då flickan plötsligt vaknar halvt uppsprättad, höjer hela överkroppen och börjar slita i intuberingen. Fucking brutal!


Nej, jag har inte konverterat. Jag ska operera! ;)


Scrubed and ready! :P

Ett barn

Det springer inga vita hästar över fälten, som hon sa att det skulle göra. Hon. Hon från förr. Hon jag en gång kände. Det porlande skrattet lurar i det undermedvetna. Minnen så uppenbara att de går att nudda. Värmen av hennes hand mot min nakna rygg känns lika tydligt som kylan som nu biter i mina tår.

Hennes gröna knän skrubbades i gruset, men inte ens tårarna förtog glädjen i de klarblå ögonen. Fnittrande lät hon de bara fötterna lämna svarta spår på badrumsgolvet. Hon gnagde den frusna bullen och drack sin körsbärssaft i för smala sugrör. Hon pratade myndigt om politik och om barnafödande, och hon ryktade den vackra hästen som egentligen var en rostig dieseltank. Lyckan personifierad.

En dag ska jag ge dig allt du vill ha, sa hon. Så lite hon visste då. Så lite vi visste om livet. Så lite jag vet nu.
Det är kallt på golven. Hon är inte här. Inte längre.
Det springer inga vita hästar över fälten.

Minusgrader

Idag promenerade ingen i nackaskogen. Idag promenerade alla tillsammans på det frusna vattnet på Järlasjön. Eller åkte skidor, eller skridskor, eller pulka. Eller det färdmedel man nu ansåg passa bäst till det glatta underlaget. Det enda sällskap jag hade var ljudet av den knarrande snön, barnens skratt och mina virvlande tankar..

En kamera. Jag vill ha en kamera...

Sällskap. Jag vill ha sällskap...

Sjuk

...men inte har man tid att vara hemma inte.
Och hellst ska man vara på två ställen samtidigt!
Just idag är jag liten och ynklig.
Vill bli ompysslad!

Word!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan va' så förfärligt, det kan va' så bra.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Det kanske var pundigt, det kanske var bra?

L W